Ytbehandling metall

Anodisering/eloxering

För att erhålla dekorativa ytor, nötningsbeständighet, skydd mot korrosion och elektrisk isolation kan man använda sig av en ytbehandling av metallen aluminium som kallas för anodisering. Genom att oxidera elektrolytiskt ytan i syra, bildas ett skyddande oxidskikt med en tjocklek på 5 – 25 my. Oxidskiktet kan färgas i olika kulörer såsom svart, röd, blå, lila, guld, champagne och grön. Men det vanligaste är ofärgade naturanodiserade ytor.

Elpolering

För att ge metallytor högre glans och att dem blir jämnare kan man göra en elpolering som är en annan typ av ytbehandling av metall som innebär att man på elektrolytisk väg angriper metallytorna. Skillnaden mellan denna behandling jämfört med elektrolytisk betning är att poleringen sker under en mycket kontrollerade förhållanden (lösningens temperatur, tid, strömtäthet, lösningens sammansättning). Elpolering har många fördelar som att ge godset ett bra motstånd mot nötning och korrosion, en bra förmåga att ge fäste åt andra metaller samt låg ytfriktion och hög ytreflektion.

Förkromning

Aluminium är en passiv metall som bildar en tät, osynlig oxidfilm som gör ytan mycket anlöpningsbeständig även krom har dessa egenskaper. Att skilja krom från nickel är lätt eftersom krom ger en ljusblå reflex i dagsljus. Ett kromskikt kan poleras till en hög glans trots sin hårdhet som är hög, även om glansverkan normalt erhålls genom underliggande glansnickel. Då huvudsakligen som ett anlöpningsbeständigt toppskikt på nickel används skikttjockleken 0,1 – 1,0 my vid en dekorativ glansförkromning. Matt-, halvmatt- och satinkrom får man genom av ett underskikt av matt-, halvmatt-, eller satinnickel vid en förkromning. Detta är också en annan slags ytbehandling av metall.

 

Försilvring

Genom att klarlackera, kromatera eller belägga silver med ett toppskikt av rodium. Kan man förhindra att den vackra ytan som silver har inte mörknar så snabbt. Eftersom rent silver inte är anlöpningsbeständigt i luft som innehåller svavel. Därför är det bra att göra denna ytbehandling av metall genom att just försilvra ytan. Silverbeläggningar tillämpas dekorativt.

 

Förzinkning

Ytbehandling av metall som är dominerande för korrosionsskydd av stål är zink och därmed också den mest använda elektrolytiska beläggningsprocessen. Under korrosionsförloppet ”offrar sig” zink på grund av att det är mindre ädelt än stål. Vid elektrolytisk förzinkning begränsas normalt den maximala skikttjockleken till 25 my. Om tjockare skikt erfordras väljs vanligen varmförzinkning.

För att klara av de högre kraven på beläggningen med bättre korrosionsbeständighet ersätter därför allt större utsträckning de rena zinkbeläggningarna. Med ett Zinkskikt legerade med nickel, kobolt eller järn. För att förbättra korrosionsbeständigheten eller för att möta dekorativa krav efterbehandlas både zink- och zinklegeringsbeläggningar genom kromatering. Gul- och grönkromatering ger den bästa förbättringen av zinkskiktets korrosionshärdighet. Finns också andra färger som erhålls som blå- och svartkromatering.

Genom sealing kan ytterligare förbättringar av korrosionsskyddet erhållas, vilket innebär att de kromaterade och förzinkade detaljerna behandlas ännu en gång eller flera gånger i ett processbad. Framförallt på grund av skiktets korrosionsskyddande egenskaper för stål tillämpas detta på zinkbeläggningar. Därför blir denna ytbehandling av metall och användningen mångsidig där det kan användas på till exempel: fästelement, hushållsartiklar, butiksinredningar, trädgårdsredskap, byggelement, fordonskomponenter osv.

 

Produktion